När jag sen flyttat tillbaka hem till Sverige och börjat jobba för min bror så började jag bli allmänt mycket mer stressad än vad jag varit tidigare, och jag började småäta igen. Jag är en "nervous eater" och kan lätt äta massor av godisbitar om jag är stressad eller nervös över någonting, och det var precis det jag gjorde. Strax efter att jag började småäta så var jag med i en bilolycka, jag blev påkörd av en buss och bröt några revben (minns inte hur många, jag tror det var 3). Den som har brutit revben vet hur ont det gör att bara andas under läkningsprocessen, men varje andetag så flyttas revbenen och det gör skitont. Jag tappade lusten till att göra någonting i och med att jag hade ont så fort jag rörde mig, i samband med allt det här flyttade jag ihop med en kille som inte tyckte att mat var viktigt - det blev väldigt mycket skräpmat. Sedan dess har jag gått upp de där 12 kilona som jag tappade när jag var 19, och lite till.
Nu däremot, i och med mitt nya jobb, så har jag blivit betydligt bättre på att tänka på vad jag äter. Jag förbereder mina matlådor och äter stadig frukost och mycket sallad till lunch (recept hittas under kategorin "Food and Recipes"), och jag känner att jag är på rätt väg. Träningen har stannat av lite men jag har ändå bestämt mig för att jag ska ge mig själv till nästa sommar att försöka gå ner de där 10 kilona igen, och maten är en jätteviktig del i den resan. Jag har gått ner 12 kg förut enbart genom att ändra min kost - och jag ska göra det igen.
Det här inlägget kan vid första anblick kanske se ut som att det inte har så mycket med mat att göra, men det är väl en tolkningsfråga. ☺
When I moved back to Sweden and started working for my brother I started getting more stressed than I had before, and I started eating between meals. I'm a nervous eater and I can easily just keep eating if I start when I'm stressed or nervous, and that's exactly what I did. Shortly thereafter I was in a car accident and broke a few ribs (I can't remember how many, I think it was three), and anyone who's broken a rib knows how painful it is to just breathe - your ribcage moves with every breath. I lost the feeling of wanting to do things things I couldn't even breathe without being in pain. In that same period I moved in with a guy who didn't think food was important, needless to say we ate a lot of junk food.
Since then I've gained back those 12 kilos that I lost when I was 19, and probably a little more than that.
Now it's a completely different story, since I got a new job in February I've made an effort to really plan my meals and not eat when I'm not hungry. I make sure to have a sturdy breakfast and have plenty of salad for lunch (as you know, recipes can be found under "Food and recipes"). My workouts have kinda come to a halt lately but I've given myself a year to lose 10 kilos, and food is really a really important part of that process. I've lost 12 kilos before just by altering my food habits and what I eat and I will do it again.
Now I know that this post may not seem to be about food so much, but that's really a question of how you choose to enterperet it. ☺